bloggar

Allmänt

Sanningar & självbild.


Veckorna bara springer iväg.. Oavsett hur dryg en jobbedag än kan kännas, så har det ändå i slutet på veckan swisha förbi ytterligare 5 dagar.. 

Imorgon är det fredag, och äntligen dax för julfest med Pontus jobb. 
Vi ska gå på rock of the night på sundspärlan med julbord innan.. Helt sjukt att få gå med på en julfest med sin partner. Det har inte hänt på dom 8-9 åren han jobbade på mitt jobb... ^^

Men i år kommer vi minsann få e riktigt julfest, för typ första gången. 😍 dock inte med partner, men det är ändå speciellt för mig att äntligen få gå på tex julfest med MITT jobb.. 
För jag har ett jobb att gå på sånt med.. 
För första gången i mitt liv.. 

När alla andra blev bjudna till olika sommar eller vintergrejer med sitt jobb, så satt jag hemma som en hillbilly och kände mig oviktig. 
Då hade jag sån sjuk ångest över att inte jag hade jobbekompisar eller julfester. 
Men tjo på den, nu är jag precis som alla andra!! 
Jobbar, sliter och stressar. 

Hmm... Så antingen sitter man hemma fattig, ensam med ångest, eller så jobbar man, stressar och har ångest. 
Vilket är bäst tro? För oavsett så har jag ju ångest, från och till.. Dag för dag. 

Idag har jag haft sjukt mkt ångest av någon anledning.. Och hela tiden med känslan av att jag glömt nått, missat något. 
Jag har idag ochså känt mig "tjock", ful och sleden.. 
Men varför? Va fan ska man gå o känna så för? 
Till vilken nytta egentligen? 

Det är ju inte så att livet blir bättre för det, eller att man plötsligt går in i en fövanlingsmaskin som ger en drömutseendet? 
Och ser man ut så? För jag har då aldrig stött på någon som är helt nöjd med sig själv, oavsett om jag kanske tycker den personen är helt perfekt. 

Många kan säkert tycka jag är helt korkad som tänker så om mig själv.. För enligt dom personerna kanske jag är perfekt? 
Men vad hjälper det.. Som min mamma sa. Oavsett hur mkt människor i ens närhet än säger till en att man är fin, söt, vacker, snygg osv, så tar man inte åt sig. För man älskar inte sig själv.. 

Så länge man inte är nöjd med sig själv kan man inte ta åt sig komplimanger på rätt sätt. 
Kanske det istället bara ger en slags press att man måste bli mer, se ännu bättre ut för att uppfylla "förväntningarna" som man tror sig ha från andra. 

Man definierar sig själv som olika saker, för man har skapat olika sanningar om sig själv.. 

Jag tänker tex, - jag är stark & pigg som person. Jag kan jobba hårt kroppsligt och klarar mig själv. 
Så när jag helt plötsligt inte orkar eller klarar av allt jag vill eller brukar klara, så rasar jag. 
Då tappar jag mig själv.. Vem är jag
Så ifrågasätter jag mig själv.. Hur kan jag inte klara detta? Jag är ju så en sån som orkar
Och då känner jag mig kass.. Dålig, förvirrad.

Varför måste jag leva upp till en bild hela tiden som egentligen bara är något jag skapat, för att jag tror att människor ser mig så? 
Kanske dom gör det med eftersom jag utgett mig för att vara SI eller så, men bara för att jag varit på ett visst sätt, betyder det inte att hela världen rasar för att jag inte kan vara så alltid. 

Och jag tror det är här jag nu ändrat mig om gården, djuren osv. För det har varit en sanning för mig.. 
Att jag är en djurmänniska, jag ska bo på en gård, med mina hästar och jobba hårt hemma. 
Men när jag inte ens orkar sköta dom djuren jag har kvar efter flytten, så har jag börjat inse.. Att jag måste inte vara den personen!! 
Jag måste inte ha massa djur just nu, bara för att jag definierat mig så i alla år. 
Jag kan ta en paus, göra annat.. Och ändå vara betydelsefull. 
Kanske är eller har djuren varit en slags bekräftelse för mig, att jag är betydelsefull, viktig och behövd. 
Och av djuren får man kärlek, och tacksamhet som är viktigt för mig. 

Men jag har insett att jag kan ha det så LÄNGRE FRAM, i framtiden!! 
När jag mår bättre igen, och när livet passar för djuren. 

"Jag är ingen lägenhetsmänniska" har alltid funnits i mina tankar.
Men jag har faktiskt börjat se fördelarna.. Inte för all framtid, men för några år framåt, 
Att få en paus från allt, innan man ger sig in i måsten, och binder upp sig igen. 
Och därför har jag bestämt mig för att släppa den biten av mig själv ett tag, och leva livet lite. 
Bygga upp ork för en framtida gård istället när man känner mig tillfreds.. 

Nej jag måste inte allt nu! Även om jag alltid känner så... Nu nu nu!!! 
Men det finns så mkt mer.. Och det vill jag ta tillvara på närmsta åren. 
Jag ska hitta mig själv.. Om det så tar 10 år. 
Men ja ska lyckas.. Jag ska bli nöjd. ❤️ (null)