bloggar

Allmänt

#metoo

Just nu florerar ju taggen #metoo på all social media, vilket ju är en otroligt viktig sak att uppmärksamma. 

 
Min första spontana tanke var faktiskt så konstig som - kan verkligen allt räknas som sexuella trakasserier? 
Men efter att jag tänkt ett tag så förstår jag ju såklart att det minsta lilla räknas in i den kategorin. Även det allra minsta som egentligen kanske inte ens märks utan istället känns på ett känslomässigt plan.
 
Jag tänkte som säkert många gör, och som jag läst fler har skrivit - att det ska ses som komplimanger ifall en person är intresserad av någon och visar det på ett sätt som uppfattas obehagligt av den andra parten. 
 
Självklart har INGEN oavsett kön, rätt att varken tilltala, röra eller beröra någon på ett oinbjudet sätt. Om det så bara handlar om små ord som blir obehagliga när dom används på fel sätt..
 
Säger någon till mig -  snygg du är! 
Svarar jag - Tack! 😍
 
Säger någon - fan va snygg du är och försöker röra mig på ett opassande sätt så förändras hela situationen. 
Från att vara just en komplimang, till att bli obehaglig, för nära. 
Det är där gränsen går.. Att ge en komplimang och mena det på ett vänligt sätt är en fin grej att göra.. Säga det med glimten i ögat. 
Men förändras tonen kan komplimangen helt plötsligt bli för mkt, för sexuell och för mkt antydan på något annat. 
 
Jag har ochså upplevt saker genom åren, och det som jag kommer ihåg starkast är vid ett tillfälle när jag gick i gymnasiet. 
Jag satt ensam på "torget" som det kallades.. Matplatsen/kiosken på skolan, och väntade på att klockan skulle bli 17 så jag kunde ta bussen hem.
Det var bara jag där, OCH ett helt gäng med killar som satt o gapade, flinade, och småviskade om vart annat. 
 
Plötsligt kom en av killarna fram till mig o satte sig väldigt nära. 
Och han sa - Min kompis där borta vill att du suger av han! Han pekar mot gänget och en av killarna och säger igen - kan du suga av han?  Gå med han in på toa o sug av han! 
 
Jag kan säga att jag blev asrädd!! Satt helt ensam, utan en enda kompis eller vuxen i närheten, 16 år gammal och vågade inte säga ett skit. 
Sen fick jag ur mig - nej jag har pojkvän och jag måste till bussen! 
Men han fortsatte tjata, så jag reste mig tillsist och gick snabbt där ifrån.. Samtidigt som jag hoppades att ingen av dom skulle följa efter mig. 
Som tur var gjorde dom inte det. 
Men bussen hade inte kommit än, så jag stod rädd och väntade utomhus ända tills bussen kom. 
 
Hann tänka så många gånger på vad som hade hänt om dom hade tvingat med mig in på toan? 
På hur hela gänget satt och asgarvade medans den ena försökte tjata med mig in på toan. Jävla äckel hela högen!! 
 
Och när detta hände så tänkte jag inte ens på i efterhand, hur jäkla fel det va!? 
På att jag borde sagt till en lärare eller någon vuxen att det hände så att någon gjort nått åt det. 
Tänk om dom gjort så mot många fler och fortsatte göra så även efter att det hände mig? 
 
Nu är jag vuxen, och såå mkt starkare i mig själv! Då var jag ung och osäker.. 
 
Jag jobbar nu med nästan enbart män i en fabrik där vi bygger väggar på löpande band. Vi är totalt 4 tjejer i hela fabriken varav jag & min kollega Allis jobbar tillsammans i vår hall, en tjej jobbar ensam med killar i andra hallen där dom gjuter bjälklag & en tjej är materialare och kör truck! 
Och trots att vi är så få tjejer bland 50-60 killar finns inte den minsta antydan till sexuella trakasserier i alla fall i vår hall (har hänt någon "mindre" grej i den andra hallen men det tar inte jag upp här eftersom det inte handlar om mig. 
I alla fall, skulle det finnas för mig så håller inte jag käften... Hade öppet berättat minsta lilla grej för chefen. 
Man kan väll nästan säga att vi är som "killar" med resten. 
 
Det jag vill komma fram till är att man ska stå på sig!! Ta ingen skit! 
Känn dig inte mindre elr svagare pga ditt kön, för du är minst lika stark om inte starkare.. I alla fall mentalt! 
Vi klarar jobbet precis lika bra, och har käften med oss precis som alla andra! 
Tar du din plats direkt och visar att ingen kan stampa på dig kommer du få respekt från resten oavsett om du är kille elr tjej, vilket ju egentligen ska vara självklart. Men som kanske inte är självklart för många tjejer som kanske inte vågar "va Killig". 
 
Vi har haft möten med chefen om just det här med att vara ensam tjej bland manliga arbetare, och kom fram till att det nog faktiskt är jobbigare för männen att jobba med oss än för oss att jobba med män. 
Tänk själv om en tjej kommer in och gör ditt jobb liite bättre!? 😉
 
Jag är glad att jag aldrig blivit utsatt för något värre & lider med dom stackars tjejer (och killar), som råkat ut för "riktiga" sexuella trakasserier. 
 
Och kan inte mer än säga tack till alla mina manliga arbetskamrater som varje dag visar mig samma respekt som till sina manliga kollegor. 😃
Snart slutar min bästa arbetskollega Allis och jag blir ensam tjej i min hall, men situationen kommer va densamma. Det e jag säker på! 
 
Och där säger jag godnatt! Nu ska jag sova inför en ny dag med mitt "manliga arbete". 
 
// Jannike 
 
 
#1 - Anonym

Lägg in taggen #metoo i inlägget (under taggar) så kommer inlägget att synas på bloggs startsida.

Svar: Tack för tipset!!😃
Jannike Dahlquist

#2 - Anonym

Lägg in taggen #metoo i inlägget (under taggar) så kommer inlägget att synas på bloggs startsida.