bloggar

Allmänt

Träning & ryggsnack!

Idag tog vi oss äntligen till gymmet igen! Efter lång tid där ifrån. 


Förra året tog jag examen efter att jag utbildat mig till pt-hälsocoach-kostrådgivare-massör på munka Ljungby folkhögskola, och under utbildningen startade jag ett eget företag som jag riktade till ryttare. Träning & hälsa för ryttare. 
För jag ville på något sätt kombinera mina 2 största intresse.. 

Precis när det började rulla med gruppträningspass och enstaka pt-pass så fick jag jobb på Peab PGS.
För då klarade vi oss inte på endast en lön utan jag behövde en inkomst. 
Och nu i efterhand retar det mig jätte mkt att jag inte satsade längre på företaget. 
Jag verkligen brann för det, och jag kände från djupet av mitt hjärta att det var det jag ville göra, det jag kom till att lyckas med.
Men pengarna styr och så även orken... Och då var valet enkelt.. 
Jag valde såklart heltidsjobbet med en bra lön, och la företaget åt sidan. 
Tänk om jag bara hade fortsatt satsa på träningen!? Då hade livet sätt så annorlunda ut nu... Då hade jag levt min dröm, ist för att stå i en fabrik och bygga väggar på löpande band.

I alla fall... Mitt under utbildningen började jag få riktigt mycket problem med min rygg. Konstant smärta och återkommande ryggskott av olika typer av träning och rörelser. 
Jag kunde inte längre lyfta tungt och träna styrketräning för då fick jag ryggskott, av yoga fick jag ryggskott, av stretching fick jag ont, jogging, högintensiva pass - ryggskott... 
Till och med av att mocka fick jag så jäkla ont.
Med ryggskott just då vid den tidpunkten menar jag plötslig smärta, men som gick över på 1-2 dagar. (Inte som ryggskotten jag fått nu senare).
Dock ville jag inte visa något så utan döljde det så mkt jag kunde.. Superpinsamt att utbilda sig inom hälsa o träning men ha en kass rygg? 

Så jag kunde inte göra annat än att sluta träna efter utbildningen. 
För träna jag fick jag ont, och fick jag ont blev jobbet lidandes. 
Från att vara väldigt vältränad och motiverad, till att lägga ner allt vad företag, personlig träning och träning hette. 

Och så har det varit fram tills nu... Alltid ont. 
Vaknar ok på morgonen, men går hem från jobb med ont i länden. 
Och flera ryggskott har jag avverkat men ändå stått o jobbat hur ont jag än haft.. 

Förutom när jag fick det absolut värsta ryggskottet i hela mitt liv.
Vi satt på förbättringsmöte och jag hade hemsk hosta som alltid.
Då började ryggen värka när jag hostade... Och för varje hostning gjorde det ondare.
Tillsist fick jag gå ifrån och ta mig till omklädningsrummet... Där la jag mig på golvet o vred mig i smärtor som bara växte och växte. 
"Krypandes" tog jag mig ut i bilen, körde hem spjärnandes mot golvet samtidigt som jag grät i ren panik.
Hemma hjälpte Pontus mig ur bilen och ändå klara jag knappt ta mig ur. 
Hela kvällen låg jag i fosterställning på golvet o grät... 
Pontus fick hjälpa mig med allt, Millan fick servera frukost, och min mamma fick komma o klä mig, ge mig kryckor och köra mig hem till henne.

Jag var helt handlingsförlamad, och smärtan var den värsta jag någonsin upplevt. Värre än att föda barn!! 😣

Efter den gången blev jag rädd! Jag vågade inte röra mig för hastigt, jag undvek att lyfta saker och jag tappade motivationen för att rida pga att jag fick mer ont då.
Hela min vardag blev som omvänd, o det påverkade mitt psyke otroligt mkt.
Jag är ju stark & rörlig!! Åtminstone såg jag ju mig så...

Att behöva tänka att jag kanske aldrig mer kan bli som innan va riktigt jobbigt.
SRS som det heter - segmentell rörelsesmärta är något jag är född med och kommer få leva med hela livet. Mer eller mindre...

Och att det påverka mig så mkt trodde jag aldrig skulle hända... 
Fram tills för nån månad sen efter att jag haft ett ryggskott igen, så kom jag plötsligt på att jag inte hade känt av ryggen på länge? 

När jag sen klarade flytten från huset utan att jag fick mer än trött molande ont insåg jag verkligen hur ryggen blivit bättre.
Kanske har mitt jobb äntligen stärkt istället för att förvärra, kanske har träningsuppehållet hjälpt min rygg att läka... Kanske har mitt motstridiga kämpade gjort att jag blivit bättre.. När jag istället för att sätta mig ner, har gjort saker trots att det gjort ont. 

Och nu äntligen kände jag att jag kanske kan klara av att träna igen utan att få ont. 

O där kom motivationen.. Nu jäklar!! 
Nu går jag ner till 80 % och kan hinna både rida & träna... 

Jag ska ta tillbaka min form, jag ska träna mig starkare. Jag ska träna för min ryggs skull, inte bara för det ytliga resultatet.. Utan för att slippa smärta!! 
Nu är det dax att bli den hälsosamma tränande Jannike som jag egentligen är! Millans mamma ska va med "in tha game" så länge jag bara kan!! ❤️ 

Godnatt och trevlig helg till alla! ❤️

// Jannike