bloggar

Allmänt

Kontraster mellan glädje och ångest.

Usch vilken dag det har varit idag. 

Måndag- tisdag gick långsamt, men med ljudböckerna kunde jag ändå få tiden att gå, utan att tänka så mkt, utan att stressa.
Jag kom hem ganska glad med mkt att prata om och berätta för min familj.

Idag var en totalt motsats, kontrasten mellan att vara glad och att på en minut få ångest så allt påverkas.

På jobbet gör vi samma sak dag ut och dag in, med stationsbyte varannan vecka.
Men jag kan allt nu.. Jag vet alla moment, alla stationer och gör allting med lätthet utan att tänka. 
Vilket är skönt.. Men det gör ochså att man tröttnar. Eller jag tröttnar rättare sagt.. 
Det måste hända saker.. Att bara stå o mala samma sak om igen gör mig så sjukt uttråkad.
Och pang från ingenstans kommer ångesten, som en pil mot bröstet, som skjuts in i kroppen och fastnar. 
Ångesten byggs upp hela tiden.. Ju mer jag tänker, ju tråkigare jag har, ju mer jag stressar. 
Och plötsligt har den tagit över ens tankar och känslor, och gör dagen mkt jobbigare än den borde vara. 

Där tittar jag på klockan - halv 10. Och räknar snabbt ut - 6,5 h kvar i skiten.
6,5 h kvar till att bygga väggar... Alltså kanske 8 väggar till ska reglas innan jag får gå hem, gå ut ur fabriken där kvällsstressen börjar. 

Medveten om stressen som väntar så jagar jag upp mig själv mer..

Skit ochså! Jävla klocka, jävla pengar, jävla jobb, jävla mat, jävla bilister.
Allt är så jävla.. min inställning blir jävla mot allt. 
Och allt känns nu som ett hinder.. Varenda sak jag måste hinna med är så jobbigt.

Men jag kämpar mig sakta igenom dagen, med ångest som kryper i kroppen, med värsta tankarna inför kvällen.
Trots attraktionslagen som jag ständigt påminner mig om.. 

JAG KAN INTE STYRA MIN ÅNGEST!
Trots att jag tänker på mina tankar, säger åt mig själv det mest logiska - det är bättre du mår bra än att du mår dåligt. 
Men nej.. Ångesten är där, och vill inte ge med sig. 

Jag kan ibland till och med känna att nej jag orkar inte bry mig. Det är för jobbigt att försöka va positiv, elr försöka få bort ångesten, jag skiter i vilket. Må dåligt istället..

Korkat!? Ja jag vet! 

När jobbet slutar, går jag ut mot bilen lite lugnare, med en känsla av frihet. 
Men så fort jag närmar mig förskolan, stallet, hemma.. Så börjar det igen. 
Jag orkar inte laga mat, orkar inte duscha, orkar inte raka mig. 
Men jag gör det alltid ändå med den där jobbiga känslan av motsträvighet. 

När kvällen är över har jag bara hunnit sitta mer en liten stund, och stressdruckit mitt kaffe innan det är dax att lägga Millan.
Sen lägger vi oss, sen är det strax sovdax.

Och det var den dagen.. Som alla andra.
Imorgon gör vi om det igen..

Men hur jobbigt detta än är, så får jag samtidigt en längtan.. För jag vet att det snart är över. Snart får jag tid att läka, meditera, njuta, måla, promenera.

Livet går på rätt väg, ödets väg även om det just nu känns dömt att misslyckas! 

Jag ser positivt, trots att det inte syns elr märks. 

❤️ J
(null)