bloggar

Allmänt

Den där hemska Ångesten.

Ojdå! Här har det varit tyst ett tag. 

Som många som känner mig vet så e jag hopplös.. Jag bytar intressen, mål & drömmar från vecka till vecka. 
Och efter nyår tappa jag helt intresset för saker jag gjorde då, och fick upp ögonen för min ryttarhälsa som jag startade för 2 år sen. 
Den håller jag på med för fullt nu igen och uppdaterar jannikes ryttarhälsabloggen så ofta jag kan.
Men idag kände jag verkligen att jag behövde skriva här... För verkligheten och problem passar inte in i en blogg för hästar & hälsa. 
Och då är det ju perfekt att ha en blogg till.. Där jag kan ventilera, skriva av mig mina tankar och va helt ärlig. 
Vill ni kolla min andra blogg tryck här

Jag har även en youtubekanal som ni kommer till här

I alla fall.. Jag måste bara få ur mig lite. Lite av min hemska ångest som blir värre och värre för varje dag.. 
Redan i gymnasiet började jag känna av ångestkänslor.. I liten grad. 
Men plötsligt en dag i Sunny beach när jag var på semester, kom den där panik ångesten från ingenstans. 
Jag hade ingen aning om vad som hände eller varför, men mitt under shoppingturen längs ståket i Sunny beach började jag bli rädd. Det stack i kinderna och hakan på mig och jag började få svårt att andras. 
Dödsångesten kröp på och rätt vad det var så satt jag på en bänk, hyperventilerande och trodde att jag skulle dö. 

Den känslan var det hemskaste jag känt bara sådär... Jag trodde på riktigt att jag skulle dö där och då. 
Men sakta efter någon timme smög sig känslan bort.. Och nästa dag var jag som vanligt. 
Där efter har jag många gånger känner känslan börja komma.. Tankar om att ja nog e dödssjuk, stickningarna i ansiktet och hjärtklappning., men jag har alltid lyckats andas bort det igen så det inte brutit ut. 

Nu... Har jag en helt annan typ av ångest. En ihållande, tryckande, sprängande ångest som bara vill ut. Det ligger i kroppen och bubblar men kommer ingenstans. 
Känslan av att jag bara vill gömma mig, springa undan, krypa ihop o hoppas att allt blir bra. 
Med känslorna bildas tankarna värre., tankarna ger känslan av att jag är värdelös, kass, ful, korkad, tråkig, som att alla stör sig på mig... Att inge egentligen tycker om mig, för jag är inte värd lika mkt, jag är inte lika duktig osv. 

Dessa känslorna får jag av en massa olika saker... Händelser. 
Något en kollega säger, något jag glömmer, nått jag inte hinner med, att sambon inte lyssnar, att familjen säger emot en. 
Det kommer när som helst, var som helst, av vad som helst. 
Och det värsta är att ingen förstår. Oftast får jag bara höra att jag är för negativ, jag smittar omgivningen med negativ energi, att jag gör andra stressade, gör nått åt det då... Tänk positivt, sluta gnälla osv osv. 
MEN INGET AV DETTA HJÄLPER! 
Det gör bara känslan av att man är utstött och oälskad ännu värre. Vilket leder till mer negativitet, mer gnäll och mindre ork. 

Jag försöker ofta förklara men lyckas aldrig få ut det så att omgivningen förstår jag vad menar! Men i denna texten jag hittade idag på youtube, sätter dom huvudet på spiken. Det förklarar så otroligt bra, det jag försöker förklara!! 
Jag ber alla gå in och läsa! Hinner ni inte med, så Pausa videon o läs, fortsätt sen titta. 


Hoppas ni efter det kan förstå lite bättre. ❤️