bloggar

Allmänt

Ett väldigt ärligt och öppet inlägg om mig själv..

Jag har tänkt på en sak..

Det här med egenvärde? 
Vad är du värd? 

Jag har sista tiden verkligen kommit på att jag i alla jäkla år nervärderat mig själv, min självbild och mitt egenvärde. 
Jag har alltså alltid sänkt mitt eget värde jämfört med andra, eller till andra. 

Varför ska jag ha betalt för att göra saker? 
Varför ska jag tjäna på andra..? Eller...
Varför skulle jag höja mig själv.. Då kmr ju alla tycka att jag "försöker va nått". 

Jag fick höra detta en gång när ja va yngre.. Att jag trodde jag va nått, och att ja "skröt" om mig själv för att jag sa ja kunde åka snowboard ok, men egentligen inte riktigt kunde svänga. 
Men för mig va det ok åkning att ta sig ner för backen.. 
För andra, ja då va de "skryt". 

Denna händelsen och säkerligen många andra under min uppväxt har gjort mig såå rädd för att framstå som att va nån.. 
Ja ursäktar alltid mig, eller det jag gör.. Om jag får beröm så förminskar jag det genom att svara - ja men de va ändå på vägen, ja fast ja kunde ändå den låten liten sen innan, ja men den tatueringen hade jag bara betalt så lite för, ja fast jag va ju ändå hemma...
Alla jäkla ursäkter för att förminska så inte andra människor uppfattar mig som självisk eller egenkär. 

Varje gång jag ställt upp för vänner osv har jag förminskat min insats till att det va väll inget.. När det i själva verket är SÅÅ mkt!! 

Men jag kan inge leva mitt liv så.. Och alltid ställa upp så fort någon vill ha hjälp, tjänster, låna saker osv osv osv. 
När jag dessutom ALDRIG ber om något tillbaka..
Hur ofta ber jag om hjälp? Eller hur många gånger har jag lånat saker? Fått skjuts, sällskap, eller att någon gjort något jobbigt för min skull? 

För jag gör hellre saker själv, i hopp om att jag ska slippa ställa upp för alla andra.. Men så blir det ju aldrig. 

Jag har till och med fått ta avstånd från relationer pga att jag bara gav o gav o gav tills dess att ja inte orkade med det mer.. 

Jag har kommit på.. Att jag har varit alldeles för snäll. Och alldeles för billig mot mig själv.. Det jag gör har inget värde för andra när alla bara förväntar sig att jag ska göra saker gratis, ta av min egen tid, av mina egna känslor och mina egna pengar för att ställa upp. 
Och oftast får jag bara ett enkelt tack som "betalning".  Om ens det.. 
Tänk att nån gång verkligen få bekräftelse på att det man gör uppskattas? 
Att ens få en liten egenpysslad grej som tack.. Nej inte ens det får jag.

Jag har gjort så otroligt mkt som aldrig syns.. Som aldrig uppmärksammats som något bra.. 
Jag är en självklarhet i så mångas ögon, att det jag gör ska ja göra bara för ja kan.
Jag kan tatuera, då ska ja tatuera billigt.. 
Jag kan sjunga, då ska ja sjunga gratis.
Jag kan pyssla, då ska ja pyssla gratis.
Jag kan va fyllechaffis, då ska ja va det alltid. 
Jag är ordningssam, då får ja ta ansvaret.
Jag va hemma mer, då hinner jag.
Jag har kamera, då filmar jag.
Sen e jag ju duktig på redigering så de e väll klart att jag fixar det med.
Bil med drag, japp fixar.

Jag har såå många exempel på saker som jag nu ser hur sjukt det är... Att jag aldrig själv sätt värdet i det jag gjort. 
Dock är det ofta jag som göra saker automatiskt ochså, för det känns som att det förvänta av mig... 
I hopp om att någon gång få den bekräftelsen jag längtar efter. 
Bekräftelsen på att jag är värdefull.. 

- Jag har tex sjungit på säkert 30-40 bröllop/barndop/begravningar/annat... 
Jag har fått betalt för 2 st I HELA MITT LIV!! 

- jag har varit jänkechaffis/fyllechaffis i 10 år totalt.. Konstant fre-lörd hela min graviditet till 3-4 på natten tills 2 v innan jag skulle föda. 
- jag har själv fått skjuts.. Ja inte mer än 5-10 ggr i hela mitt liv! 
En gång körde jag till o med direkt efter en hel natts magsjuka, bara för att folket annars inte hade nån chaffis. 

- jag har som sagt kört jänkebilarna i ca 10 år.. 
Jag var nykterist i 4-5 år och körde ALLTID!! 
För om man inte ska dricka sig full kan man ju lika gärna köra? Eller? 

Men när jag då sen FÖR FÖRSTA GÅNGEN på så många år, ville åka på en jänkerunda (FÖRRA ÅRET). 
Fanns det först INGEN som ens kunde tänka sig att ställa upp som chaffis.. 
Efter att jag kört runt på alla människor i så många år!!! 
E de sjukt eller? 

När vi sen hittade en chaffis utifrån, som kunde ställa upp så ville alla att HAN skulle få BETALT.. 
Jag har aldrig någonsin fått betalt!!? 
På 10 år!! 
Dessutom fick han super fint beröm för hur snäll o duktig han var... EFTER EN GÅNG.
Men inte jag.. Som kört i 10 år!! 

Och fasen ta mig om ja skulle gnälla över det.. Jag valde ju att köra själv så de ska inte andra behöva lida för. 
Men det såg vi ju hur bra de gick den gången jag ville åka? ^^

Ja de e sjukt hur det funkar? 
Och hur mkt jag gjort i blindo... 
Alla gånger jag fått ta skit bara för ja va nykter o inte ens gjorde nått fel. 
Så många gånger jag varit sjuk o ändå åkt på fest för att inte verka tråkig..
Så många ggr jag gått ensam för att fyllona inte bryr sig om sin chaffis..
Som egentligen ska va den alla tar hänsyn till. Men inte när det gäller Jannike..
Alla gånger jag lagt mig gråtandes över förstörda kvällar...

Jag fick barn.. Och var sen såå sjukt tråkig i allas ögon... Och fick höra det titt som tätt.
Ingen tog hänsyn till varken graviditet eller när jag hade fött, om ja va trött eller hade ont.
Jag var bara en tråkig, sur fyllechaffis. Tills 2 v innan förlossningen.. 

Men när alla andra sen började få barn.. Ja då va de helt plötsligt ok att vara tråkig? 

En sak som verkligen blivit såå tydlig för oss på Sistonne.. 
Är att efter allt jag ställt upp med för andra... 
Så är det ändå inte många människor som stöttar oss i vår satsning på youtube.
Vi har bett våra vänner m.m att stötta.. Gilla vår video om du tittar, lägg en kommentar ett hjärta eller vad som helst. 
För detta kan hjälpa oss synas..
Men nej ändå.. Av alla som tittar som vi känner så är det bara ett fåtal som orkar lyfta tummen o trycka på gilla knappen, eller skriva en liten kommentar. 
Till och med det är tydligen för mkt begärt från mig/oss.. Att få lite stöd som tack för allt stöd jag varit. 

Jag har verkligen behandlat mig själv sååå illa i alla år, genom att låta människor göra så. 
Att anse mig själv som en självklarhet, att jag ska göra allt utan att få någonting för det. 
Det finns så många fler exempel på saker jag gjort för andra som aldrig blivit uppmärksammat.. 

Men det är inte konstigt att bägaren till sist rinner över, när det pågått för länge.
Jag har levt för vad alla andra vill, tkr och tänker i ALLA år.. Utan att ta hänsyn till min egen situation.
Men det är slut med det.. Det får räcka nu, innan jag offrar min egen hälsa på att göra andra glada. 
Jag önskar bara att alla såg mitt värde.. Värdet i det jag gjort i alla år.
Att jag faktiskt är en väldigt snäll och omtänksam person som förtjänar att få veta det ochså... 
Tänk vad mkt alla hade missat om inte jag funnits? 

Nu ska JAG må bra, och det är på tiden att människor ställer upp tillbaka för allt jag gjort i alla år.
Eller att människor iaf ger mig en paus från alla tjänster... 

Och självklart har jag vissa ljusglimtar i mitt liv som verkligen uppskattar mig och det jag gör, och som gör gulliga saker även för mig. 
Ni vet vem ni är om ni läser detta. ❤️
Och jag är så otroligt tacksam för er få underbara människor som alltid finns där för mig/oss.. 
Ni är fantastiska och vi kommer alltid finnas där för er!! ❤️

(null)




#1 - Anonym

Så himla sant först är man snäll som ställer upp.Sen tar dom en för självklar och utnyttjar en Nä dags att leva ditt eget liv och välja bort energi tjuvarna Och skulle någon känna sig stött för det tja då är det deras problem\förlust

Svar: Exakt!! Tack för din kommentar! ❤️
Jannike Hempel