bloggar

Allmänt

Mycket har hänt och jag har ångest.

Ojdå, som det kan gå. 
Ja inte ovanligt när det gäller mig.. 
Jag börjar på nya saker, tar upp gamla saker, planerar o tänker.. Men oftast orkar jag aldrig fullfölja något innan jag ger upp igen. 

Bloggen är en del av det.. 
Det enda jag fortsatt med är youtube, i hopp om att någon gång verkligen lyckas. 
Det känns mörkt.. Pressat, men jag älskar det ändå! 
Att filma, redigera, och visa.. Det e så himla kul! 

Förra veckan var en jobbig tid.. Jag bröt ihop efter jobbet, bokade en tid hos läkare och blev sjukskriven i en vecka.
Där efter är jag sjukskriven på 50 % några veckor till.. Sen får jag se hur det fortlöper.

Just nu känns det hopplöst.. Att på en veckas ledighet hinna varva ner o komma underfund med varför jag mår som jag gör..

Idag redigerade jag en youtubevideo, calles svensexa. Som egentligen Pontus skulle gjort..
Men jag är ju ändå hemma, och tycker det är roligt. 
Ändå fick jag ångest efteråt.. Ångest för att.. Ja jag har faktiskt ingen aning. 
Jag har en känsla av att jag är så himla obetydlig.. Att jag inte syns, finns, uppskattas. 
Trots att jag alltid försöker ställa upp, hjälpa och finnas där.. 

Ändå känner jag mig alltid osynlig. Trots att ja vet att många egentligen tycker om mig.. 

Pä nått sätt hoppas jag att youtube ska hjälpa mig må bättre.. När jag väl får belöningen av allt hårt arbete jag lägger ner. 

Nån dag når jag målet, och kan leva mitt liv som jag önskar. 
Men om det är lösningen på mitt psykiska mående vet jag inte.. 
Antagligen mår jag likadant då, som nu. Enda anledningen till att ja tror livet blir enklare är för att jag med gott samvete kanske kan tjäna mitt levebröd på att va hemma, göra något jag tycker är roligt.. Och finnas till av en anledning. Att underhålla andra med mina kreativa förmågor.. 

Men pga måendet ska jag börja på kbt.. Och se om det kan vara en lösning på min stress, min ångest, o min känsla av att vara en nobody.. 

Idag började jag morgonen med att promenera med Millan till skolan, sen avsluta hemma med ett yogapass utomhus..
Och det va heelt underbart! 
Jag kände mig så lättad.. Till jag hade redigerat klart då.. 
(null)

Nu orkar jag egentligen inte ta tag i ett skit här hemma.. Ligger platt på marken o solar, samtidigt som jag inombords stressar över verkligen ingenting! 
Men minsta lilla grejer känns så stor.. Så jobbig.
Allt känns som måsten, o jag vill egentligen bara slippa tänka, slippa göra. 

Idag ska jag laga middag, o sköta min häst. Inget annat.. Och ändå känns de som ja inte kommer hinna. 
De e så sjuukt konstigt.. De vet jag själv. 
Men jag kan inte förmå mig själv att släppa känslan.. 

Jag hoppas det blir bättre snart.. Om inte eget jag slutat jobba.. Men då kommer Märsta orosmoment.. Inkomst. 

Ah palla! 

Vill ni se mig förklara min ångest.. 
Så tryck här . Kram 

(null)

Mitt (inte alls) stressiga jobb.

Idag har jag jobbat hårt.. Hårt hårt hårt. 

På mitt jobb går det till såhär att vi har 9 olika stationer i en "lina".
I denna linan bygger vi fram färdiga väggar som sen fraktas ut på byggen o sätta upp på plats. 

Varje station innebär olika moment..
Dvs station 1 - där reglar man väggen i stålreglar. Vilket man på ett ungefär gör 600 lyft under en dag (som jag räknat ut). 
Man lyfter varje stålreglar upp på en plats där man förbereder. Som man sen därifrån lyfter regler o sätter i skenor som sen nitas. 

Station 2 - där lägger vi gips lager 1 och andra mindre moment.
Man lyfter alltså mellan 3 till kanske 15 gipsskivor i olika storlek per vägg. Om man inte använder lyften till dom hela gipsskivorna.. Men i den takten vi kör går det för långsamt med lyften. 
Alltså rätt många per dag.. 

Station 3 - där lägga gipslager 2. Detta alltid med lyft, men man sätter sen ex antal skruvar i alla reglat och längs skarvar m.m. 
Samt lyfter ur många gipsskivor ur fönster & dörr när vi med en portal fräst ut hål för det. 
Alltså lika så där.. Många lyft per dag. 

Station 4 - där vänds väggen sen nitar vi, drar el m.m och isolerar vi den. 
Vilket även där lyfts många påsar isolering varje dag. 

Station 5 - ungefär som station 3, fast på andra sidan av väggen med väderskyddsskivor. Många lyft av fräsrester, och mkt tejpande över alla kanter och skarvar m.m. 

Station 6 - här sätts fönster & dörr efter att vi rest väggen upp. 
Mellan 1-3 fönster/dörr per vägg.
Tynga lyft även här när vi lyfter fönsterkarmar för hand. Tur är väll att det finns lyft till själva glaspartierna.. ^^ 

Station 7 - här kompletterar vi väggen. 
Tapetserar under fönsterna, spacklar, siliconar, sätter handtag, draghantag på dörrar, borrar för lås, osv. 
Sen plastas hela insidan av väggen och tejpas m.m innan den skickad iväg till nästa station.

Station 8 - nu lägger vi väggen ner igen för att kunna lägga putsisolering ovanpå wb skivorna. Sen skruvar allt fast, och nätas m.m innan vi reser väggen igen o skickar den till utlastningen. 

Station 9 - där kollas alla väggar över och ställs på olika ställ som dom sen för huvar över o ställer redo för att fraktas till byggena. 

Detta är alltså hela prosessen, och som ni förstår tar ju varje station sin lilla tid. 
Allt mellan 15 minuter till 45 minuter per vägg. 

Vi jobbar mellan 7-16 varje dag... Och brukar vanligtvis göra ca 10-12 väggar en bra dag. 

Men eftersom hela fabriken nu ska stängas har vi fått hårdare bud för att vissa byggen måste klart inom en viss tid..
Om vi gör 125 kvadrat om dagen (räknat i storlek på väggarna) så får vi sluta tidigare på fredagen. 
I vanliga fall ligger vi runt 100 kvadrat om dagen. 
Dessutom slutar dom anställda en efter en medans dom hittar nys jobb. 

Idag gjorde vi 15 väggar!!! 
På min station gjorde jag 17 st!!! 

Kan ni kanske nånstans förstå hur trött man är efter en sån dag? 
Det kmr vägg efter vägg efter vägg utan paus.. 
Den enda pausen vi har är 15 minuters frukost. Och 20 minuters lunch.. Samt 10 minuters paus på eftermiddagen. 

Idag va jag så trött att ja skakade inuti kroppen när ja kom hem.. 
Inatt vaknade jag o va helt genomsvettig.. Dessutom har jag antagligt börjar pressa tänder så att min ena kindtand gått sönder. 

Jag orkar knappt inom stallet o mocka på vardagarna... Så slut jag är.
Kanske inte bara pga jobbet utan pga hela livet..

Jag är iväg från 6.15 varje morgon till 17.15 på eftermiddagen. 
O det enda jag gjort är att jobba, sen mocka.. 
Inget annat kul öht. 
För att jag verkligen inte orkar köra iväg o rida på kvällen.. :-( 

Och jag längtar sååå otroligt mkt efter att få mer tid hemma.. Slippa jobba heltid. 
Kunna njuta av min fina häst och min älskade dotter. 

Jag kämpar... Allt vad det går nu sista tiden tills att fabriken stängs den 30 juni. Som är min sista arbetsdag..
Sen ska jag ha sommarlov minsann.. 

Nu måste jag Nanna. Godnatt!! 

❤️ J
(Som en notis till mig själv brukar jag skriva på mina jobbehandskar). 
(null)

Kontraster mellan glädje och ångest.

Usch vilken dag det har varit idag. 

Måndag- tisdag gick långsamt, men med ljudböckerna kunde jag ändå få tiden att gå, utan att tänka så mkt, utan att stressa.
Jag kom hem ganska glad med mkt att prata om och berätta för min familj.

Idag var en totalt motsats, kontrasten mellan att vara glad och att på en minut få ångest så allt påverkas.

På jobbet gör vi samma sak dag ut och dag in, med stationsbyte varannan vecka.
Men jag kan allt nu.. Jag vet alla moment, alla stationer och gör allting med lätthet utan att tänka. 
Vilket är skönt.. Men det gör ochså att man tröttnar. Eller jag tröttnar rättare sagt.. 
Det måste hända saker.. Att bara stå o mala samma sak om igen gör mig så sjukt uttråkad.
Och pang från ingenstans kommer ångesten, som en pil mot bröstet, som skjuts in i kroppen och fastnar. 
Ångesten byggs upp hela tiden.. Ju mer jag tänker, ju tråkigare jag har, ju mer jag stressar. 
Och plötsligt har den tagit över ens tankar och känslor, och gör dagen mkt jobbigare än den borde vara. 

Där tittar jag på klockan - halv 10. Och räknar snabbt ut - 6,5 h kvar i skiten.
6,5 h kvar till att bygga väggar... Alltså kanske 8 väggar till ska reglas innan jag får gå hem, gå ut ur fabriken där kvällsstressen börjar. 

Medveten om stressen som väntar så jagar jag upp mig själv mer..

Skit ochså! Jävla klocka, jävla pengar, jävla jobb, jävla mat, jävla bilister.
Allt är så jävla.. min inställning blir jävla mot allt. 
Och allt känns nu som ett hinder.. Varenda sak jag måste hinna med är så jobbigt.

Men jag kämpar mig sakta igenom dagen, med ångest som kryper i kroppen, med värsta tankarna inför kvällen.
Trots attraktionslagen som jag ständigt påminner mig om.. 

JAG KAN INTE STYRA MIN ÅNGEST!
Trots att jag tänker på mina tankar, säger åt mig själv det mest logiska - det är bättre du mår bra än att du mår dåligt. 
Men nej.. Ångesten är där, och vill inte ge med sig. 

Jag kan ibland till och med känna att nej jag orkar inte bry mig. Det är för jobbigt att försöka va positiv, elr försöka få bort ångesten, jag skiter i vilket. Må dåligt istället..

Korkat!? Ja jag vet! 

När jobbet slutar, går jag ut mot bilen lite lugnare, med en känsla av frihet. 
Men så fort jag närmar mig förskolan, stallet, hemma.. Så börjar det igen. 
Jag orkar inte laga mat, orkar inte duscha, orkar inte raka mig. 
Men jag gör det alltid ändå med den där jobbiga känslan av motsträvighet. 

När kvällen är över har jag bara hunnit sitta mer en liten stund, och stressdruckit mitt kaffe innan det är dax att lägga Millan.
Sen lägger vi oss, sen är det strax sovdax.

Och det var den dagen.. Som alla andra.
Imorgon gör vi om det igen..

Men hur jobbigt detta än är, så får jag samtidigt en längtan.. För jag vet att det snart är över. Snart får jag tid att läka, meditera, njuta, måla, promenera.

Livet går på rätt väg, ödets väg även om det just nu känns dömt att misslyckas! 

Jag ser positivt, trots att det inte syns elr märks. 

❤️ J
(null)

Den där hemska Ångesten.

Ojdå! Här har det varit tyst ett tag. 

Som många som känner mig vet så e jag hopplös.. Jag bytar intressen, mål & drömmar från vecka till vecka. 
Och efter nyår tappa jag helt intresset för saker jag gjorde då, och fick upp ögonen för min ryttarhälsa som jag startade för 2 år sen. 
Den håller jag på med för fullt nu igen och uppdaterar jannikes ryttarhälsabloggen så ofta jag kan.
Men idag kände jag verkligen att jag behövde skriva här... För verkligheten och problem passar inte in i en blogg för hästar & hälsa. 
Och då är det ju perfekt att ha en blogg till.. Där jag kan ventilera, skriva av mig mina tankar och va helt ärlig. 
Vill ni kolla min andra blogg tryck här

Jag har även en youtubekanal som ni kommer till här

I alla fall.. Jag måste bara få ur mig lite. Lite av min hemska ångest som blir värre och värre för varje dag.. 
Redan i gymnasiet började jag känna av ångestkänslor.. I liten grad. 
Men plötsligt en dag i Sunny beach när jag var på semester, kom den där panik ångesten från ingenstans. 
Jag hade ingen aning om vad som hände eller varför, men mitt under shoppingturen längs ståket i Sunny beach började jag bli rädd. Det stack i kinderna och hakan på mig och jag började få svårt att andras. 
Dödsångesten kröp på och rätt vad det var så satt jag på en bänk, hyperventilerande och trodde att jag skulle dö. 

Den känslan var det hemskaste jag känt bara sådär... Jag trodde på riktigt att jag skulle dö där och då. 
Men sakta efter någon timme smög sig känslan bort.. Och nästa dag var jag som vanligt. 
Där efter har jag många gånger känner känslan börja komma.. Tankar om att ja nog e dödssjuk, stickningarna i ansiktet och hjärtklappning., men jag har alltid lyckats andas bort det igen så det inte brutit ut. 

Nu... Har jag en helt annan typ av ångest. En ihållande, tryckande, sprängande ångest som bara vill ut. Det ligger i kroppen och bubblar men kommer ingenstans. 
Känslan av att jag bara vill gömma mig, springa undan, krypa ihop o hoppas att allt blir bra. 
Med känslorna bildas tankarna värre., tankarna ger känslan av att jag är värdelös, kass, ful, korkad, tråkig, som att alla stör sig på mig... Att inge egentligen tycker om mig, för jag är inte värd lika mkt, jag är inte lika duktig osv. 

Dessa känslorna får jag av en massa olika saker... Händelser. 
Något en kollega säger, något jag glömmer, nått jag inte hinner med, att sambon inte lyssnar, att familjen säger emot en. 
Det kommer när som helst, var som helst, av vad som helst. 
Och det värsta är att ingen förstår. Oftast får jag bara höra att jag är för negativ, jag smittar omgivningen med negativ energi, att jag gör andra stressade, gör nått åt det då... Tänk positivt, sluta gnälla osv osv. 
MEN INGET AV DETTA HJÄLPER! 
Det gör bara känslan av att man är utstött och oälskad ännu värre. Vilket leder till mer negativitet, mer gnäll och mindre ork. 

Jag försöker ofta förklara men lyckas aldrig få ut det så att omgivningen förstår jag vad menar! Men i denna texten jag hittade idag på youtube, sätter dom huvudet på spiken. Det förklarar så otroligt bra, det jag försöker förklara!! 
Jag ber alla gå in och läsa! Hinner ni inte med, så Pausa videon o läs, fortsätt sen titta. 


Hoppas ni efter det kan förstå lite bättre. ❤️

Från ångest och jobb, till Njutningsfullt och härligt!

Måndag och ny jobbevecka

 
Idag stod jag & min Goa kollega Allis på en station som kallas putsbäraren. 
Där lägger man putsisolering & nät på väggen innan den skickas ut och ställs i ställ i väntan på att fraktas ut på byggena. 
Från början är den stationen rätt sticksig eftersom man håller på konstant med en hårdare typ av isolering.. 
Men vi är vana nu. Sticks lite första dagen när man haft en paus därifrån sen tänker man inte på det mer.. Som tur är! Haha! 
 
Efter jobb fick jag en lugn stund i stallet med min bästis Donna. 
Vi tog en riktigt njutningsfull och härlig uteritt förbi vårt gamla hus bland annat. 
Kallt som fan var det dock eftersom jag dumt nog lämnade vantarna i stallet. ^^ 
 
 
Men helt underbart att rida i solnedgången. 
I vissa stunder känner jag mig riktigt lyckligt lottad som har möjlighet att ha och äga en häst, och speciellt en så go som min fina Donna. 
 
Man kan ju undra varför man inte alltid är lika tacksam? 
Dagarna går, och stressen påverkar.
Men att alltid gå och va missnöjd e ju så fruktansvärt onödigt? 
 
Jag kan många gånger ställa mig vid en spegel o tänka otroligt korkade saker om mig själv.. Sen kommer jag på - 
Va fan gör jag
Vilken nytta gör det att titta på sig själv o tänka - hur fan ser ja ut? Usch.. Hemskt
 
Hur mycket man än önskar att saker och ting var annorlunda så går det aldrig att påverka hur man ser ut eller hur man är som person! Mer än små justeringar.. Men man kommer alltid att vara den man är.
Varför ska jag leva hela livet med hemska tankar om mig själv? 
Varför ska jag gå runt o känna mig korkad, dum, ful, tråkig osv? 
När jag istället kan leva lyckligt och tänka positiva tankar? 
 
Lever vi bara en gång borde vi välja att gilla livet! Att älska sig själv, och att va nöjd? 
Sträva gärna efter förbättringar.. Men va glad undertiden! Va tacksam för den du är, för det livet du byggt upp och för allt som glädjer ditt liv varje dag.. Om det så är en god middag, en stund i soffan, eller en promenad i krispig luft. 
 
Jag har vissa dagar som är otroligt mkt sämre än andra...
En riktig jäklig ångest som trycker på inifrån, trötthet, dåliga tankar och stress över livet. 
Medans vissa dagar är superbra, även om dom är mer sällsynta än dom ångestfyllda. 
 
Men jag vet inte ens varför.. 
Egentligen är jag lyckligt lottad.. Jag har ett bra liv, bra inkomst, underbar familj, världens bästa dotter och alla mina Goa djur. Men ändå kan jag inte se det bra i det, utan bara det som är mindre bra.
Önskar så att jag kunde släppa den biten, och istället va glad för det jag har.
 
Men jag är ju en drömmare, på gott och ont.
Det är bra att drömma, men glöm inte bort att leva i nuet medans du drömmer.
Annars tar drömmen verkligheten ifrån dig. 
 
Idag gick jag till jobbet med en klump i magen.. 
Imorgon vill jag slippa den klumpen.
 
Och därför tänker jag säga till mig själv innan jag somnar - 
 
Imorgon kommer jag vakna glad. 
Med glädje inför en ny dag..
Ångesten stannar i sängen och ut går Jannike med nya steg. 
För jag är bra som jag är, jag är den jag är. 
ingenting kan påverka mig.  
 
 
Gör likadant du, vet jag!! 
Varför inte Lixom? 
 
Ikväll satt jag och läste om USA och hur det går till för att göra en resa dit.
Fan ja blir snurrig.. Det e så mkt! Så
Många saker att tänka på och planera! 
Blir nog så att jag får ta hjälp av någon som kan istället.. Haha! 
 
Nu ska jag Nanna!! Godnatt alla! ❤️